Irritation is motivation

IMG_4921

Jag blir mycket sällan irriterad på mina hundar. Däremot gör de vissa saker jag blir irriterad på. Ibland löser jag det genom att helt enkelt lära mig leva med beteendet, ibland genom att förhindra hundarna från att kunna göra det irriterande beteendet, och ibland tar jag mig i kragen och tränar hundarna att göra något annat än det som irriterar.

Idag tog jag itu med en irriterande gammal surdeg som min yngsta hund Ivy gör. Hon älskar att träna med mig, och när vi är borta är hon oftast fullt fokuserad på mig även med andra hundar som jobbar tätt inpå.Hon är dock fortfarande ung, så jag brukar ha koppel på henne den första minuten vi tränar om där är massa störning, ända tills jag märker att hon är med mig till fullo. Annat är det på hemmaplan när hennes "brorsa" Tesla är i närheten. Ivy kan inte tänka om han gör något som hon märker. Han är det roligaste hon vet. Jag har tacklat problemet genom att oftast ha Tesla instängd någon annanstans när vi tränar. Men ibland tycker jag det är praktiskt och skönt att hundarna får vänta på tomten medan jag tränar på min träningsplan som ligger precis bredvid. Det Tesla oftast gör när jag tränar en annan hund är springer längs med staketet med en leksak i munnen. Gip och Vill bryr sig inte om det, men Ivy kan inte tänka på annat än att valla Tesla. Idag bestämde jag mig för att ta tag i surdegen och självklart använde jag mig av min favoritprincip, nämligen Premacks princip. Premacks princip säger att ett mindre troligt beteende (i det här fallet vara med mig) kan göras mer troligt genom att använda ett mer troligt beteende (i det här fallet valla Tesla) som förstärkare.

Sagt och gjort. Jag gick ut på planen med Ivy och genast började hon valla Tesla som sprang med sin leksak vid staketet. Eftersom mitt mål är att hundarna ska vara de som initierar aktiviteten så väntade jag bara. Om jag hade ropat på henne hade hon kommit och hon hade tränat med mig, det vet jag. Men jag vill att Ivy ska välja mig och det jag erbjuder framför Tesla. Så jag väntade. Och väntade. Efter vad som kändes som en evighet kollade hon snabbt på mig. Jag ropade mitt "JAPP!" som är ett väl intränat belöningsord och hon kom som en pil till mig. Mitt krav var att hon skulle komma och äta en godis, så så fot hon svalt sa jag "okej" och tog ett steg mot Tesla. "Okej" är inget intränat hopp och lek-kommando men hon förstod förstås ändå vad jag menade, och sprang dit som en pil. Efter en något kortare stund kollade hon på mig, fick JAPP, kom, åt godis, fick okej. När detta upprepats tre gånger stannade hon på halva vägen mot Tesla, fick JAPP, åt en godis, fick okej, men stannade kvar. TRE GÅNGER. Ja, så fantastiskt effektivt kan det vara att använda hundens egen motivation och bästa förstärkare. Jag började nu varva tidigare upplägg med att hon fick ta ett steg mot mig när hon var okejad (fick alltså inte längre JAPP bara för huvudvridningen) samt längre träningssekvenser hos mig (hon fick erbjuda något beteende, som hon fick godis för, innan hon fick "Okej". Ibland valde hon att springa till Tesla men oftare och oftare förblev hon hos mig och tränade någon htm-position eller något annat beteende som hon själv valde, jag ville inte att hon skulle vara under kommando.

Jag kommer behöva träna detta mera innan det ser ut som jag vill - ignorera allt annat och var med mig för att få träna - men det är ändå förvånande hur snabbt det går när man väl tränar.

Jag har flera surdegar som jag ska ta tag i. Och nästa tillfälle på vår hundfördjupningskurs (där vi redan hunnit en bra bit in i tredje och näst sista modulen, men datum för nästa års kurs är på gång!) kommer deltagarna få ta tag i några av sina. Vilka beteenden borde du träna på? Har du något som du irriterar dig på hos din hund?

/Jessica

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *